Vardagsketchup

Förlåt JJ om jag använder dig som inspiration ikväll.

Telefonerat med min vän, den arma arbetslösa ensamstående 2-barnsmamma som inte vill bli tyckt synd om. Och det har hon ju fullständigt rätt i att inte vilja.

Vuxenlivet är som en sån där tändsticksaskshylla som man kan fylla full med poslinspinaler i miniformat att beundra på väggen i hallen på väg ut i verkligheten. Att hamna i ett fack. Att bli beundrad. Eller förfasad över. Beroende på.

Att få sitt värde satt pga om man har blivit kysst i sexan, hånglat i ninan, skaffat utbildning och jobb innan du är 25, men efter du har sett världens alla hörn och kanter. Hus och barn när du är 30. Absolut barn iaf. Oavsett om du vill det el. inte. Det ska vara så. Du ska ju passa in i ditt fack.

Att separera verkar vara tabu bland husägande småbarnsföräldrar. Snacka om hot!! Att upptäcka att din porslinspapegoja har vingar och kan flyga ur sin minihylla när helst den har lust. Skräckslagen för vad den uppstoppade räven bakom soffan ska ta sig till härnäst. Nä det är ett säkert kort att hålla fast vid rutiner och vardagstristess.

Skin upp i ditt största leende när kondoleanserna haglar över förhållandet som sprack eller provanställningen som just bara blev en provanställning. Låt den heltidsarbetande gifta småbarnsmamman med det perfekta hemmet och den perfekta kroppen få höra hur du sprudlar över ditt liv i total frihet. Att du har möjlighet att förverkliga alla dina drömmar och idèer. (Har du inga kan du ändå alltid låtsas.) Att du har mycket tid OCH lite pengar till dina barn. Renovera huset ger ingen tid och inga pengar över. Vare sig till barnen eller någon annan. Tänk att göra sig fri från vuxenlivets ramar och förväntningar. Du kan åka till Bahamas. Eller flörta med grannen.

Vitkaklat, väggbokstäver och espressomaskin när du är 30, verkar vara som my little pony huset var när du var 11. Varför alla dessa vitkaklade väggbokstäver förresten?

Så njut av ketchupen till makaronerna!


bild: www.syrransgranne.se