VF = Valpfritt

Det har varit valpfritt i helgen då jag var på bröllop i Harads. Stiligaste brudparet och själv hade jag äran att ta del av romantiken på riktigt nära håll då jag var tärna. Det var världens trevligaste superfest efteråt i storklinten med vacker utsikt i den regniga natten. Dansade barfota till halv fyra och bara njöt av glädjen och kärleken som var där. Det var på tiden att dom slog till efter 17 år i synd.

Lill-Fia fick vara på helgsemester från uppfostringsanstalten och mös med farmor och farfar i Bälinge. Där fick hon fritt bajsa på golvet och mysa i soffan. Hon hade vägrat gå med ner till älven om inte båda två valpskötarna följde med. Tuff-Fia. Jag längtade efter henne så det skar i hjärtat på lördagskvällen så det har blivit som min riktiga lilla hjärtegrynsbebis. Bus-Fia.

På söndagseftermiddagen kom jag och hämtade henne och vi promenerade ner till bryggan som ligger några hundra meter från huset. Jag simmade ut lite, och Fia efter såklart. Så man får nog vara två om man ska ha med henne till simturen, vill inte att hon skall följa med och simma av ren rädsla för att bli lämnad.

Hon har varit omväxlande pigg och trött. Ett par dagar är helt på G, och sover inte mycket medan andra dagar sover hon länge och tungt. Men mindre och mindre sussar hon nog om dagarna. Igår fick hon sig en pipleksak, en skrikande plastkyckling som hon glatt ljuder med när hon vaknar sådär vid sextiden. Lagom mysigt.... ;-/

Måndag var det vaccinationsdag hos veterinären, det gick så bra så och sedan plaskade vi i Tjuvholmssundet bland alla myggorna. Det var fruktansvärt. Där, som är ett av det säkraste myggfria ställena. Jag hade med mig en filt avsedd för att sitta på men det blev nåt slags tält istället som skydd för myggjä-larna. Har känt igenom hennes päls/hud och upptäckt små knölar, amatördoktor som jag är så har diagnoserna varierat mellan allt från livsfarliga fästingar till valpcancer (sådan som alla känner till) men ikväll insåg jag att det ju var helt vanliga myggbett. Kunde äntligen pusta ut.

Igår införskaffades ett kompostgaller för nu går upptäcksfärderna längre och längre bort. Det är liiite jobbigt att sådär en femton gånger om dagen smyga i grannarnas buskar och hämta med den lilla rymmaren. Helst hade jag lärt henne att inte smita men man vill ju inte heller att hon blir överkörd. För lyssnar till "STANNA" är inte hennes starka sida. Inte just då iaf. Kanske blir det bättre efter valpkursen vi började igår kväll. Tolv små söta odågor på plats i den lilla träningslokalen Hundhuset, Fyrkantens lokala kennelklubb. Det var superkul och man blev jättetrött. Nästa gång blir det en senare tid på kvällen för att mängden anmälda var ju sjukt många så vi fick dela upp oss i två grupper. Vi är flexibla. Fia har ju lärt sig "give me five" och skulle hela tiden visa det till instruktören som tog upp henne nör det var dags för demonstration av "SITT". Jo, Fia kan ju redan sitt och även det där med tassen.... Blev lite stolt och glad. Hon är så fin. Så fin att när det var pisspaus kom en annan scnauzerägare fram till oss och berömde hennes vackra glansiga päls. Oj vad stolt jag blev! Jo, jämförelsevis är den verkligen vacker. Även veterinären erkände att pälsen var fin och helt sträv! Det är så kul att höra, och jag verkligen älskar att hålla på med henne. Vi pysslar och ullar och rycker päls var och varannan dag. Tar ett ben i taget så man inte gör ojämnt. Skall införskaffa en sax snart så makan fixa till "kanterna", övergångarna eller vad det nu kallas. Är inte fackordsexpert ännu inom detta område. Men jag ska bli! :-)

Ikväll har vi varit uppe på Mjölkuddsberget J, Olle och Fia. Hon är en riktig skogsmulle som far som en galning over stock och sten. Detta med skogen kommer att bli super. Bara jag får till det med att hon beter sig lite lugnare. Men i dagsläget är det förståeligt då vi mest tagit det lugnt och gått på tomten och i skogen här nedanför till älven typ. Så detta var hennes premiärpromenad i okänt mark så att säga. Vi gick inte långt utan höll mest på att gömma oss för henne bakom träd och stenar så hon får träna i att hålla koll på oss och leta lite. Hon är inte världens mest brydda när hon hittar oss, ja visst är belöningsgodis gott men det räcker med att hon får syn på en så drar hon iväg på nästa äventyr.

Hon har inte varit särskilt matglad i dag och jag misstänker att maten ratas för att den inte är tip-top fräsch. Så efter mycket om och men så jag jag ställt mig och kokat en köttbit i lite buljong och vitlök för att i små små bitar blandas med en äggula och Fia äter med förtjusning. Ja, ja..... :-) Det är fint att vara valp hos oss misstänker jag.

Imorgon blir det kloklippning för hela slanten! Kram å godnatt!

Nyblivna herr och fru Isaksson. Man och hustru! Tack för en underbar dag! Allt var fantastiskt!

Fia har slocknat i sin bur i sovrummet och vi kan äntligen ta fram chipsen och glo på tv. VF för hela slanten! ;-)

Lite pälsvård sådär på morgonkvisten, det går bra en stund på det preliminära trimbordet men efter en stund måste det mutas med goben! Då blir hela Fia ryckt!

Nya trick! Klickern funkar. Fia fattar! :-)

På mölkuddsberget efter middagen, härlig utsikt över hometownnen med Bingoutrop som ljuder från Coopparkeringen.

Olle är valpvakt i sisådär 45 min då vi är inne på Willys och handlar mat. Fia pinkar i buren. Näe.. det hände förresten innan! ;-)

lilla bad-Fia

FIA älskar att bada. Hon springer rakt ner, längst ut på bryggan och hoppar i! Tur att det är både långgrunt och lågvatten. Flytbryggan ligger på botten och Fia plaskar på och äter sjöalger. Sen upp igen på gräset, ett varv runt stugan och i igen. Helt galet! Vi har badat fyra gånger sedan hon kom. Redan första dagen när J kom hem på lunch gick vi ner till stranden där vi bor och Fia plaskade raka vägen i plurret! Kul med en dog som gillar det, då vi ofta hänger på stränder.

Det är onekligen tidskrävande med en liten puppy, allt tar extremt lång tid och Fia hinner överallt. Igår var vi bara hemma och busade och tig det lugnt, skönt när man är ledig. Det kom två besök och sedan blev det en liten prommis till postlådan och lite bad. När vi kom hem skulle jag till stan och guida några icke Lulebor i affärer inför deras bröllop till helgen. Fia fick hänga i buren på Js jobb, och det gick som fina fisken. Sen kom dom in till stan och hon fick hänga på ett utekafé. Eftersom shoppingrundan drog ut på tiden var det J som satt valpbebisvakt hela eftermiddagen så det blev ett besök på en fotbollsmatch för pojkar födda 05, där blev man populär minst sagt. När jag kom för att hämta henne stod det 10 småungar runt henne och klappade och ville hålla kopplet. Hon är cool, Fia Diadora.

Jag är asdålig på det där med nycklar så när vi kom hem var det ju låst överallt och efter att ha legat och väntat på J i 2 timmar i hammocken började jag frysa. Chipsen var slut likaså batteriet i ajfånen. Som tur var så var sovrumsfönstet öppet så med en stol och lite klätter i benen tog jag min in, Fia tittade förvånat på när jag agerade inbrottstjuv.

Det har blivit en del sena kvällar men det får väl vara så, igår när dagen led mot sitt slut gick jag och J tillsammans ut i skogen med lillFia och gömde oss bakom stenar och buskage. Hon HAR koll. Det känns bra. Men trött blir hon sällan numera, fick ett tokrus när vi kom hem och sprang som en galning varv på varv runt gräsmattan och altanen. Vi fick bära in henne i sovburen där hon flämtande somnade.

Idag har det varit lugnt på förmiddagen förutom grannens katt hon är mycket nyfiken på. Hon skäller när hon smygande i buskarna får syn på han, Nisse. Nisse som verkat vara ett tämligen skyggt kattskrälle som aldrig går på vår tomt och än mindre låter sig klappas på. Men tydligen är han extremt förtjust i hundar. För trots att han både fräst och måttat med klösklon mot lillskrutten så står han helt plötsligt i altandörrens öppning och jamar. Sen har han gått efter Fia hela eftermiddagen och jamat och fräst omvartannat. Fia är tyst och spak. Hon lägger sig bakom dammsugaren under en bokhylla. Dammsugaren som tidigare idag var jättefarlig. Nisse äter upp Fias mat, ligger i Fias bädd och dricker Fias vatten.

Senare kom svärmor med Dvärgschnauzern Eskil. Fia och han har träffats två gånger tidigare, första gången var just när Fia kommit till oss och hon blev livrädd för hans vilda framfart. Andra gången var på midsommarfirandet då dom mest nosade på varandra under bordet, och så idag. Idag var det Fia som var totalvild och jätteglad att få busa med Eskil. Hon hoppade runt och bet han som en krokodil. Dom två får nog roligt tillsammans hoppas jag! När han åkte sprang hon efter ut på gatan och fick två småflickor att galltjuta och mig att rusa efter och stoppa en bil. Hon drogs hem i örat och har hållt sig på tomten sen dess. Min gullefia.

Fia och jag kampar på morgonen innan frulle. Hon verkar gilla att kampa. Jag ska inte väcka det för mycket hos henne.

Nisse tar plats i köket.

Fia och Nisse i soffan. Fia hänger mest över min axel och jag får vända huvudet på henne för att hon skall vara med på bild. Annars är hon tuff och skäller på ändet ena och än det andra.

Fia ligger och skäms lite under hammocken efter att hon stack ut på vägen. Min gullefia.

Lilla FIA Diadora

Så har lilla FIA Diadora äntligen kommit hem till oss. Eller vi var och hämtade henne i Visby från kennel Pinnsvein tidigare i veckan. Bloggen har legat nere ett bra tag, det är svårt att hålla den uppdaterad och det är alltid lättare att skriva om något slags tema, som också kanske är värt att bevara. Så i sommar får det handla om lilla FIA Diadora och hur det går för henne och oss som nyblivna husse och matte.

Som vi hade längtat efter henne när vi äntligen kom ner till Gotland, jag, J och lilla O. Där var hon omgiven av 4 tantschnauzrar som uppfostrat henne de första elva veckorna av hennes lilla bebisliv. Vi campade och turistade på Gotland 2 dagar innan vi tog henne med oss och åkte med den stora färjan hem till fastlandet. Hon sov som en stock i sin bur medan vi mumsade på frukost i våra sköna fåtöljer på djuravdelningen. Sedan blev det lååång resa i bilen ända upp till Luleå och till vår stora förvåning så gick det otroligt bra! Vi kom hem sent vid 23-tiden och gick ut på gräset lite så hon fick kissa. Innan vi la oss fick hon gå en kort promenad runt kvarteret då hon suttit still i buren hela långa dagen. Jag var och är fortfarande helt tagen av henne!

Hon sover hela nätterna i sin bur nedanför min säng och har bara gnällt lite de två första nätterna. Sista gången tog jag upp henne och hon sov i fotändan av sängen så gott så gott. Men numera går hon självmant in i buren när det är läggdags. Vi har heltäckningsmatta i sovrummet så buren blir bra om nätterna så det inte blir några onödiga kisspölar. Kissat har hon också gjort ett par gånger på golvet varje dag, tur att det sista vi gjorde innan vi hämtade henne var att ta bort alla mattor. Tre små badrumsmattor i tvättstugan hade vi glömt bort och gissa var första kisspölen hamnade?!....

Livet går så mycket långsammare nu när lilla Fia Diadora är med. Jag sitter mest och tittar på henne och gullar och leker som värsta bebismamman. Men det är så så underbart skönt att skita i allt annat och bara njuta! :-) Vi har försökt miljöträna henne en stund varje dagm hon är ju ganska skällig mot allt möjligt jämfört med tysta retrivers till exempel. Men ibland sitter hon knäpptyst hon med och spejar. Man undrar vad som rör sig i den lilla hjärnan. Hon var världens lugnaste och finaste på midsommarfirande i Brändön, hon leker med väninnans två tikar så hon låg utslagen medvetslös hela kvällen igår. Idag har vi tagit en liten kort kort prommis när hon blev alltför ivrig här hemma som slutade med lite plaskande i vattnet. Det var sååå skönt och sen har hon sovit resten av dagen. Jag kunde åka på lite shoppingrunda när J kom hem från jobbet. Köpte en sketen svart plastlår från Rusta att ha hinkar och jord i på baksidan och medan jag höll på att göra i ordningen den vaknade lilla Fia Diadora visst till och hann ut i mitt jordgubbsland och gräva upp en hel rad med plantor. Jag började nästan gråta även om det var väntat. Hon har dock varit gudomligt tålmodig med blomsterrabatten som jag trodde skulle ryka redan första kvällen. Trots att hon fick sig en ordentlig uppläxning så tog det inte lång stund innan hon satt med jordgubbsblast runt hela munnen igen, men då åkte hon inn i sin bädd där hon fick ligga och skämmas ett bra tag. Dock fick jag jaga dit henne, vet inte om hin mest trodde det var på lek. Det går upp för mig ibland var en liten bebisschnauzer faktiskt kommer att växa upp till och jag inser att vi måste jobba jobba jobba för att få henne till den fina trygga lugna hund jag vill att hon skall bli. Allt det dör verkar hon redan ha i sig, men hon verkar onekligen vara en bestämd och envis liten dam.... Hm... Precis som sin matte.

Så för att göra henne än mer spak tog vi henne i cykelkorgen och hojjade in till stan och åt lite middagspizza i det vackra vädret. NU sover hon!

Hejdå mamma nu drar jag från Gotland. Kanske lite blandade känslor att lämna bort den sista vaplen... Men vi är mycket lyckliga och förväntansfulla. Olle drog till Turkiet dagen efter att vi kom hem så vi har i lugn och ro fått lära känna lilla Fia Diadora. Åtminstone jag som är hemma hela dagara, då J snobbjobbar.

Agera är ordet

Solen skiner och det är äntligen vår på riktigt även här uppe i norr. Nya dörrar verkar ha öppnats och man kan bara se framåt! Det känns underbart! Jag fastnar så ofta i tankar, drömmar och grubblerier. Har ibland svårt att "just DO it" när det kommer till mitt eget liv, det som inte handlar om jobb etc. Igår kväll när O lagt sig (alldeles för sent i mitt tycke och smak) så började jag och J att klippa och klistra med massa tidningar som låg och skräpade. Vi gjorde varsitt kollage om vårt liv, våra drömmar etc. Först tänkte jag att det skulle bli ganska så "praktiskt" men ganska snart tog ju konstnären i mig över och jag kunde associera fritt till bilder och texter jag bläddrade fram.

Badat

Bad simmat längd på längd i nästan en hel halvtimme. Sen räksallad från sushibar och Bajenmatch från Falkenberg. Är så trött i veckan så det är inte sant.... Har missat tider på vårdcentralen och annat i planeringen. Har varit en helt galen vecka skönt med fredag ändå imorgon. Allt växer på hög och man undrar hur det kan bli så....? Tvätten hopas och jag vill sova. Igår var man på paltkalas med tårta och kaffe. Det blev sent och ingen tvätt blev vikt. Nä nu beger jag mig oavsett. Sussa lugnt.

Livet på en mjölkudde

Så ligger man här in bed igen. Kväll efter kväll. Gårdagens polisbilar och ambulans visade sig vara ett mord! Fy tusan vad creepy. Ikväll gick jag en långprommis med pinnarna helt utan musik eller prat för sig själv. Betedde mig normalt typ. Annars håller jag jämt på att greja med intervjuer och musikaler och sånt när jag är på promenad eller längre cykel- biltur. Aningen psyko antar jag.

När jag kom hem bastade vi och har sett biggest looser och pyttelite på en fotbollsmatch. Men bara pyttelite. Bayern vinner iaf. Men det gör varken till eller från tror jag.

Nu läggdags. J är på intågande.

Vår och ny tid

Nu tar jobbet för stor plats igen. För mycket tid. Fast jag tränat både löpning, rodd och styrka vägrar tankarna släppa. Tusen frågor. Varför är det si varför är det så? Vill ha svar vill förstå. Det är så jag funkar. På gott och ont. Kanske hade hon rätt min kollega som sa att det fackliga tar för mycket energi. Rätt men ändå inte. Det tar för mycket tankar men utan det hade varit omöjligt för mig att nöja mig med. Jaha så är det tack för det. Vill förstå för att acceptera. Just nu förstår jag ingenting.

Det stod två polisbilar och en ambulans mittemot vårt hus i eftermiddag. Undrar vad som hänt. Om någon farit illa. Så lite man vet så nära inpå. Sen funderade jag lite på om man skulle passat som polis. Hur kan man veta det om man inte provat. Hur kan man veta något alls om någon annan utan att ha varit där sett det någon annan sett känt en annans känslor och tänkt dens tankar. Puh många funderingar på en och samma gång.

Nu ska jag vila för natten.
Ps vi rev altanen i helgen! :-)

Hypokondri nej tack

Shit vilka ambitioner man hade. Sen kom the virus och ödelade alla mina planer på beach 2013. Återkommande eller ständigt sjuk, vilket som spelar nog inte någon roll. Nu är jag sjuk igen och imorgon är det jobbardax efter en veckas ledighet. Vetetusan hur man skall göra...? Snörvla på med diverse värk eller kurera sig med karensstraff på köpet? Förra månaden sved sjukskrivningen rejält i lönekuvertet, men vad hade man för val liksom?

Är man sjuk så är man.

Bröd frihet och broderskap

Ledig söndag. Gårdagens MADMEN-maraton fortsatte inpå småtimmarna så därför blev det sovmorgon för oss. J avslutade natten med att svänga ihop 2 surdegslimpor som fick stå på jäsning over night in the garage. Så nu är man på banan igen med det där goda brödet.

Joggade till gymet men när jag väl kom dit så funkade inte mitt passerkort så jag joggade hem igen och letade upp ett annat som inte heller fungerade visade det sig (tog cykeln tillbaka om någon undrar). Efter typ tionde försöket öppnades låset och jag kunde gå in och köra en timmes ben. Nu känner man sig starkare än på länge. Men nej, det kommer naturligtvis inte att hålla i sig utan det lär jag ju få jobba för. Har inte några direkta planer, men det är bara att ge sig in i diverse pulshöjande aktiviteter så ordnar det väl sig antar jag.

Förra veckan är jag då riktigt nöjd med. Skidor ok mycket långsamt och endast för njutningens skull i skogen bägge helgdagar). Tisdag promenad, det var som att jag var en michellingubbe på rikt och jag orkade inte ens gå på trottoaren för där var det inte ordentligt plogat så jag gick mitt på vägen och flåsade medan väninnan gick bredvid. Onsdag efter middagen (okej det inleddes redan före middagen) låg jag under en filt i soffan och rensade pralinaskarna sedan jul i rask takt, när det plötsligt slog mig att jag skulle bege mig ut i skidspåret. Sagt och gjort 10 minuter senare stakade jag iväg i det kalla januarimörkret i tyvärr riktigt kassa spår. Torsdag blev det 40 långder i badhuset och fredag ändrades träningsplanerna till att ägna sig till matlagning ist. OCH en promenad med käresta till Coop för godispåfyllnad. Igår 8km skidåkning och nu idag styrketräning. Ja med andra ord får man lov att ge sig en klapp på axeln. Härligt Lisa! Humöret uppe även nästa vecka kanske? ;-) Vi säger så!

Js fröbröd med aprikoser och tanbär. Recept från Brunkegergs bageri

P.s. Broderskap från söndagsmiddag hos svärmor med de lallande brorsorna.

Skidor i solen

Januari, men ändå känns det som att det nästan är vår. Skidorna på, skejta på isen i solen och bara njuta! Det är först om några månader jag brukar ta mig för denna underbara och underskattade aktivitet. Ljuset har återvänt och vi hade en fantastisk dag i solskenet med svärmors valp jagande runt oss. Han sprang lydigt lös trots att det fanns både skotrar andra hundar och kajtseglare som pockade på hans uppmärksamhet. Fin hund, -Eskil.

Skön dusch på det som följdes av den obligatoriska lördagsfikan på Storheden. semlan var torr men fyllningen god, så det dög. Vi handlade lite och sedan har jag kockat fisksoppa till middag. Också helt perfekt.

Nu är man dödens trött. Skönt trött efter 1,5 timme i friska luften. Det blir soffan och Donald Draper för hela slanten. :-)

Hoppas på nice väder även i morgon.

Jocke i skuggan av solen

Skidtur

Trots långa sovmornar så fick man sig lite dagsljus ändå. Vi spände på oss skidorna och åkte en bit längs skoterleder i skogen. Vindstilla och skönt om kinderna.

Långe Erik

Som igår fast ändå inte

Välkommen 2013. Äntligen ett toppenår. Det vi alla väntat på. Ut med det gamla och in med det nya. Tror vi på det fortfarande? Knappast? Men det kan alltid bli bättre. Man alltid bli bättre på att vara nöjd. På att vara mer i nuet. Det är kanske det svåraste -att bara vara.
När vi under gårdagens magnifika nyårsmiddag vid uppdukad köksö med vitt linne och silverljusstakar avnjöt hummern reflekterade vi över året som gått. En slags nyårskrönika. Jag insåg snabbt att man knappast ligger på sofflocket iallafall och samtidigt förstår jag varför jag ligger där när jag väl gör det. För att sammanfatta 2012 med reservation för viss frisering:
Januari: Egypten
Februari: Ingen bil. Promenerar överallt.
Mars: Skoter i Ritsem.
April: J får nytt jobb och jobbar samtidigt kvar på det gamla. Påsk.
Maj: J jobbar på tre olika ställen. Jag skriver x-jobb.
Juni: Kalajoki. Målar fönster. Promenerar på mornarna.
Juli: Målar fönster. Cyklar i Riksgränsen. Bilar genom Norge.
Augusti: Skriver x-jobb och börjar jobba.
September: Firar födelsedag i Abisko. Jobbar och skriver x-jobb.v Oktober-November: Jobbar
December: Jul och funderar över nya mål.

Gott nytt år! Och JA, hummer är tveklöst den bästa festmat som finns! <3