söndag, juli 15, 2012

Det stora erkännandet

Efter detta borde man skriva en bok. För det som inte visste det så har jag inte tagit ut någon examen från lärarprogrammet. Jag! Jag som är lokalombud för LR och allt!! Nä hu och fy vilken skam!! Varför då detta? Jo för att det sitter fast något så in i h-vete att skriva färdigt examensarbetet på 7,5 gamla högskolepoäng. Jag som skrivit examensarbete helt själv i både molekylärbiologi och kemi.... Dessutom på massor med fler poäng. Och så nu, nästan tio år senare, TIO ÅR efter att det skulle varit färdigt så har jag bestämt mig för att färdigställa.... ursäkta uttrycket.... skiten. För det är precis så det känns. Så om jag hittar ytterligare en referens att hänvisa till som handlar om svårigheter för elever att påverka sin skolas verksamhet formellt, och om jag analyserar de sex intervjuer jag genomfört och om jag fixar till en enligt normen godkänd referenslista så blir jag tydligen gymnasielärare på riktigt!! Alltså får papper på det!! Coolt! Ja det kommer faktiskt att kännas coolt! Att slippa känna sig som en jäkla bluff. Fast visst är det dumt att man går omkring och känner så bland en massa andra bluffar. Man lär ju knappast vara ensam. Nåväl. Så efter att senaste dagarna flutit fram på känslosvall utan några som helst horisonter i sikte verkar det som att arbetsinsatsen börjar ta form. Peppar peppar, säg inte hej osv osv.

Så istället för att som pliktskyldigast rapportera om hur ljuvligt livet är och vad vi ätit för kulinariskt till frukost, lunch och middag så är det här ett äkta självutlämnande ångestinlägg. Modigt? Kanske det. Jag säger ju det, man borde skriva en bok.

Men inte f-n tänker jag tagga detta inlägg som semester.

1 kommentar:

Anna W sa...

Du är absolut ingen bluff! Men kul att du snart är klar! I mina ögon är du ju redan gymnasielärare och en riktigt duktig sådan också! :-)