Fortsatt solsken och blå himmel. Vajande palmer och ljummet vatten. Koraller under ytan och varmgul sand mellan tårna. Vi har äntligen gjort slut på sunscreen 15 och vågat oss på en low protection med only spf 6. Den har karotenextrakt i sig som ger huden en orange ton, som tydligen skall förstärka solbränna-effekten. Är nästan sugen på en riktig sololja med kokosdoft som man körde med i tonåren, men alltid brände sig sönder och samman. Det är faktiskt bara ett par år sedan jag börjat använda solskyddsfaktor och jag känner mig verkligen som en idiot såhär i efterhand. Så många brännskador av 1:a graden jag dragit på mig genom åren. Totalt onödigt. Man har ju inte sett klok ut med rödflammig hud och feberfrossa. Inte klok helt enkelt. Så det är ändå med reservation jag gick över till en låg solskyddskräm idag. Och ja, lite rödflammig har jag blivit. Så imorgon får jag se hur det blir.
Vår egen personliga frukostservitör har fattat tycke för oss och stannade länge vid bordet för att prata. Imorgon är hans sista dag innan han tar 10 dagars ledigt och åker hem till Kairo. Han jobbar här på hotellet 35 dagar i sträck och sedan ledigt 10 dagar. Han är mycket trevlig och serverar kaffe varje morgon.
Redan 8.45 äntrade vi solstolarna och smorde in oss. Olle påbörjade sitt pyramidbygge med sin far till hjälp och jag lade mig tillrätta med kepsen som skugga och fortsatte med boken. Vi tog oss svalkande dopp. J snorklade. O byggde. Jag läste. Vi drack pepsi. Vi smorde oss lite till. Vi promenerade en sväng. Vi ringde hem till Sverige för att höra hur det gick med snöskottningen. Vi solade lite till.
Efter lunchen åkte vi på en utflykt till öknen. På jeepsafari till en beduinby. Det var skitcoolt men också intressant. En jeep kom och hämtade upp oss vid hotellet och körde ut i öknen. Efter ett tag stannade vi till och mötte upp fler jeepar med turister, fick på oss palestinasjalar för blåsten och sanddammet. Sedan bar det av. Värsta tivolirallyt. Bilen hoppade hit och dit. Fort gick det. Vår guide stod utanför passagerardörren, höll i sig med en hand och en cigg i munnen. En kamerakille satt på taket på en av de andra jeeparna. I 80km/h rusade vi fram över sanddynor och korallfossil. Vi stannade och tog lite kort på hägringar av en sjö och på ett berg som egentligen var en korallfossil, 55 miljoner år gammal. Tillslut kom vi fram till beduinbyn, och jag vet inte om det egentligen inte bara är tragiskt. Guiden berättade kort om historian bakom beduinklanerna och det var riktigt intressant. Vi drack te, red dromedar, besökte deras olika hus där kvinnorna bakade bröd, vävde och gjorde smycken. Vi besteg en liten bergsknalle och tittade på solnedgången, vandrade vidare och slutligen fick vi middag i ett litet halmtält. Det var verkligen inte idylliskt på något sätt överhuvudtaget men ändå intressant. På resan hem fick Olle sitta i framsätet och det var han såklart helt begeistrad över. Det var ju som värsta äventyret i en Indiana Jones film när vi dundrade fram över sanddynorna i den stjärnklara natten. Njae, natt är väl att ta i, men det hade blivit mörkt iaf och vi stannade till ett tag för att uppleva stjärnhimlen.
Tillbaka på hotellet beslöt vi oss för en tidig kväll, men innan vi krupit ner hamnade vi ändå på buffèresturangen för en kopp kvällskaffe och lite dessert. ;-)
Sleep well.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar