Fullt av klyschor runt om mig och ändå känner man sig ibland stressad och uttråkad av vardagen. Längtar till sommar och semester. Huset och husrenoveringen är en verklig paus. Trots att det nog aldrig varit så intensivt som nu. Tänker ibland att "Nu kan jag ju inte klaga på att det inte händer någonting, nu gör vi massor med annat än ser på tv och äter falukorv". Emellanåt saknar man fest & glamour. Fika med kompisar och tv-maraton i soffan för sig själv med en påse bullar till middag. Att få en familj, fast jobb mellan 8-17 och fylla 30 innebar en känsla av att livet går lite långsammare. Fast åren rusar på, svaret på gåtan är att jag gör mer samma lika varje dag än förut. Känslan av långsamhet fast det egentligen går fortare och fortare. Rutiner.... Vardag.... Tristess....?! Är det verkligen så? Måste titta tillbaka. Titta tillbaka, se att vi ju gör massor och börja fatta att uppskatta det man har. Inse att jag är lyckligt lottad!
Det är konstigt att det mest är semestrarna, fester och annat kul man minns och längtar till. Vardagen är ju livet. Det är vardagen jag vill minnas och längta till! :-)
Jag ska göra en förändring från och med nu, och börja uppskatta allt det där som är vanligt, ta mer kort på arbetsdagar än på lov. Så att jag orkar mer och njuter mer... Men jag tror ändå att vad man än gör så kommer jag alltid att längta efter marängtårta och en solstol!
Sov gott, god natt. I morgon en helt vanlig novembersöndag att längta till!























