lördag, oktober 30, 2010

PAUS FÖR fem år av REFLEKTION

Gläds åt det du har, sörj ej det du saknar.


Lev idag, livet går inte i repris.


Fullt av klyschor runt om mig och ändå känner man sig ibland stressad och uttråkad av vardagen. Längtar till sommar och semester. Huset och husrenoveringen är en verklig paus. Trots att det nog aldrig varit så intensivt som nu. Tänker ibland att "Nu kan jag ju inte klaga på att det inte händer någonting, nu gör vi massor med annat än ser på tv och äter falukorv". Emellanåt saknar man fest & glamour. Fika med kompisar och tv-maraton i soffan för sig själv med en påse bullar till middag. Att få en familj, fast jobb mellan 8-17 och fylla 30 innebar en känsla av att livet går lite långsammare. Fast åren rusar på, svaret på gåtan är att jag gör mer samma lika varje dag än förut. Känslan av långsamhet fast det egentligen går fortare och fortare. Rutiner.... Vardag.... Tristess....?! Är det verkligen så? Måste titta tillbaka. Titta tillbaka, se att vi ju gör massor och börja fatta att uppskatta det man har. Inse att jag är lyckligt lottad!


i Turkland 2005 med bästa Jenny och lilla "foster"Vilmer



På åsneryggen uppför Jordaninens ökenberg, januari 2006



Sockersöt vadd på Liseberg med bästa kompisarna en regning midsommar


På nordligaste breddgraden med mamma 11 juli 2007



I september 2006 hamnade jag på Naturskyddsföreningens inventering av gammelskogar i Älvsbyn....



Sen fick jag pussas och promenera med J i Kyrkbyn, julen 2007



Och vi åkte till Prag och tittade på Karlsbron och drack en massa öl, februari 2008



Juni 2008 plockade jag gula & svarta stenar på stranden i Skagen, Danmark



Och på hösten fyllde jag 30 år och bakade en fruktansvärt komplicerad tårta och festade alldeles för mycket med bästa kompisarna! :-)



I januari 2009 bor vi i stan. Jag är mitt uppe i en hysterisk shoppingperiod där jag köper nya gardiner och ljusstakar jag aldrig blir nöjd med. Bäst lära lilleman att sy



Sen åker jag till Polen med jobbet och vi ägnar oss åt konstiga aktiviteter mellan bussturerna på Polska landsbygden. Maj 2009



Vi gör något av det bästa på hela sommaren då vi åker iväg och tältar en natt på en liten holme i Råneälven. Juli 2009



Det är vardag och det är vardag, och vi bakar pepparkakor och vi åker på semester till Kanarieöarna och vi tappar bort kameran. I februari 2010 är det en friluftsdag som jag tillbringar i Porsöns bagarstuga



På sommaren har J gipsat ben och i slutet på juli åker vi till Junkön fyra dagar, och sex på morgonen sitter vi utanför bastun och dricker kaffe....



Och 30 juli går vi på Färjan och äter brakmiddag och firar att vi köpt och snart ska få tillträde till vårt nya hus! :-)



Det är konstigt att det mest är semestrarna, fester och annat kul man minns och längtar till. Vardagen är ju livet. Det är vardagen jag vill minnas och längta till! :-)

Jag ska göra en förändring från och med nu, och börja uppskatta allt det där som är vanligt, ta mer kort på arbetsdagar än på lov. Så att jag orkar mer och njuter mer... Men jag tror ändå att vad man än gör så kommer jag alltid att längta efter marängtårta och en solstol!



Sov gott, god natt. I morgon en helt vanlig novembersöndag att längta till!

4 kommentarer:

Mamma J sa...

Vardagen... jag känner igen de där! Jag är nöjd med att äntligen ha "ordnat" mitt liv, blivit vuxen på det sätt man tänker sig en vuxen; radhus, egen bil, fast jobb 8-17, barnen... men tid för att reflektera tycks mig svårt att klämma in. Saknar dig och längtar till december, då ses vi!

Haha jag kommer ihåg den 30-års-tårtan den var verkligen fantastisk, både snygg och god!
Kram JJL

Jenny sa...

Sorry!
Hm, att vara tacksam är svårt! Rent av omöjligt kanske? Stefan Einhorn säger att de bästa egenskaper man kan ha (skaffa sig!?) är nyfikenhet, snällhet, tacksamhet och så en till som jag glömt.
De senaste två åren har varit en väldig prövning för oss. Först fick vi fly från en lägenhet hals över huvud efter att inte ha kunnat sova ostört om nätterna i två år p.g.a. granne. Sedan väntade, väntade, väntade vi på att bli gravida. Sedan föddes lillebror men med flera komplicerade hjärtfel. Helvetet bröt ut. Jag kände en otrolig tacksamhet och lättnad i somras när bägge operationerna var genomförda och vår lillebror levde och mådde bra (framför allt) men det höll inte i sig så länge. Jag tror det är svårt att gå omkring och känna sig nöjd hela tiden. Men måste ha gränser, tråkigt, arga stunder för att kunna uppskatta det fina. Bara grund känslan för livet är förnöjsamhet och tacksamhet. Att man kan plocka fram dem när det behövs.
Ja, några funderingar bara …
/Blogg-Jenny

Jenny sa...

Hej igen!
Jag reflekterar kanske alldeles för mycket. Det gör mig ganska rädd för livet. :/
Att hålla bloggen lite hurtfrisk är säkert ett skydd. För mig har det varit ett aktivt val för att det ska få vara en rolig hobby, inte en ventil. Tidigare har jag haft två bloggar. Just en ventil och en kreativ.
Jag kanske verkar ytlig i bloggen men då får det vara så, jag har nog med tråkig vardag och oro i livet ändå. ;)
Kram

mm sa...

hej alla med så kloka o intressanta inlägg o alla andra o för den delen...tja vardagen är väl livet o det övriga grädde på moset eller tvärtom.......??
hälsar rajtan från ett vackert frostigt tornedalen där älven håller på o fryser till så det rasslar så spännande i den.......
take care.......