Lagat mat i sträck ända sedan förra året. Konstigt hur fort jag lessnar på saker och ting. Hela hösten har jag längtat efter att ligga i soffan, se på tv, äta hemlagat och göra INGENTING. Precis som vi har det nu. I dagarna tre har det lagats mat. Okej, på nyårsafton blev det kanske lite väl överdrivet då jag stod i pyjamas och kockade hela dagen. Gratinerad hummer, plankstek, hjortronbakelse med glass och varm hjortronsylt (som ett par av gästerna hade med sig) Laxtårta med räkor och löjrom till vickning. Kanske inte så konstigt att man liksom fick laga-mat-kontot fullt på en gång.
I går efter lång och kall promenad bakade jag pizza med prosciutto och mozarella, glass och maräng till efterrätt. Idag hade vi gäster och lagade grisgryta med ädelostsås.
Men jag är inte heller sugen på de två föregående veckornas matsedlar. De innehöll julmat sju dagar innan jul. Gröt, mimosasallad, leverpastej och skinka i mängder. För att efter själva julaftonen ersättas med ostfondue (juldagen), hämtpizza med x-tra ost (annandagen), fajitas med fettdrypande pommes och smältost på den lokala pizzerian (dagen efter annandagen), Mcdonaldshamburgare (2 dagar efter annandagen), tisdag blev vi bortbjudna på helyllemiddag bestående av älgstek och potatisgratäng, trots fulla magar avslutade vi kvällen med räkmackor och Astrakan cider. De två dagarna innan nyårsaftonen är glömda och begravda. Ingen i hela familjen minns vad som inmundigades. Konstigt värre.
Nu är jag med andra ord fetare än jag var innan. Mättare, slöare och tyngre. Hur ska detta gå? Varför ska varenda jäkla januari börja på det här sättet? Ut och jogga i iskalla vintermörkret? Nä jag hatar att jogga, man riktigt känner hur fettet hoppar upp och ner på låren. Iskallt och ont. Magen har sett bättre dagar.
Det är inte ens gott längre.
Fram för lite grönt. Och fräscht. Skulle behöva en personlig mat&motions coach. Men jag skulle vara snäll mot mig själv i år. Och måste faktiskt erkänna att jag tycker det känns helt ok att vara storlek större. Det är mest när solstolen kallar och kläderna åker av. När man svettas framför stora speglar på gymet eller när man fullt påklädd ska knyta skorna. Det är mest då jag hellre hade varit träningsfreak med ätstörningar.
För att vara normal, mittemellan och lagom. Det är ju inte alldeles helt lätt.
Men man gör som sagt så gott man kan. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar