På resande fot

Kursen jag deltagit i under höstterminen närmar sig sitt slut. Det har varit intressant, minst sagt aktuellt och faktiskt känts som en liten andningspaus mitt i allt, att åka till Umeå ett par dagar helt själv. Roligt att träffa lite nya människor och att återse gamla vänner som jag såklart passat på att göra trots späckat schema.

Idag är sista seminariet och min rapport skall granskas. Jag skall granska en annan rapport. Sen bär det av hemåt igen, i snöslasket.

Mot verkliga livet.

HELG! :-)

Så var det då helg igen! En dags jobb hann det bli, med mycket rättande och överlämning av kursresultat. Lite genomgång av nya skollagen. En kall promenad till Cafè Wiernerhörnan som var stängt så att vi fick äta lunch på indiska stället Diamant. De andra åt sushi, men det tyckte jag det var alldeles för kallt för.

Sen var jag hör och häpna och t-r-ä-n-a-d-e!!!! :-) Varken länge eller hårt men sådär lagomt för att komma igång. Och som ett SJ-tåg som aldrig kommer fram i tid så spred sig harmoni och lugn i kropp & själ resten av fredagskvällen. SKÖNT!

Vi tog en lång och välbehövlig bastu, satt och pratade och bara hade det bra! Länge sedan jag inte kände mig stressad... :-) Lovet har tydligen fyllt sin funktion trots allt...ätande...

Sovmorgon på det, lite vanligt lördagsförmiddagsstädande som stressnerven gärna retas av men vi hann ut på promenad innan panikanfallet anföll, och fick pyttelite ljusterapi men massor av frisk luft och underbart vackra vyer. Isvägsspatsörerna gör entré! :-)


Utsikten mot baksidan av vårt hus


Lite snöskottning i väntan på att jag ska bli klar att gå ut...


Mot isvägen i knähög snö!


Trots hundar, sparkar, skridkoåkare, pensionärer, skotrar m.m. lyckades jag få en bild utan så mycket folk, vi är just påväg upp mot stranden igen.

Black & White

Black stenskiva på diskbänk o köksö, white köksbord.. eller numera "matplats" bord kanske-... och brown eyed girl med van morrison på spotify så jag vet inte vad jag skriver för min hjärna sjunger med! :-) Shalalalalalalalaaladidadidia....

Det går inte att skriva med hög musik på.

Dagen har som övriga jullovsdagar ägnats åt... just det... ätande. Startade på MAX i Boden, fortsatte frossandet på kalas där det bjöds på goood smörgåstårta och ÅTTA sorters kaffebröd! Håller på spricka och har fått lugna magen med 2 påsar Samarin. Imorgon är jullovet slut och tack och lov kanske även svullandet. Har hör och häpna redan tjuvsartat idag till frukost då jag hälsosamt som attan slevade i mig yogurth, valnötter, physsilumfrön och linfrön! Men det var ju inte ens någon början med tanke på hur dagen förlöpte.... :-/

Och bordet har kommit så vi tog oss en tur till Mio i Boden och hämtade det. Fick låna ett släp som vi såklart fick köra tillbaka med. Så mycket mer än två vändor dit, kalas och sjukhusbesök hos farfar hinner man inte med.

Men jag har faktiskt uppdaterat lite kring husrenoveringen med några foton från vårt fina kök och matplats. Vi hänger som sagt mest vid köksön, och bordet är ju sprillans och helt oinvigt! Har fått bort det mesta av julen men en liten sista glimt av granen kan beskådas nedan innan den slängs ut i kylan!

Kram & godnatt.


Sarek matbord från MIO, Nandor stol från IKEA. Marimekko tapeter som fondvägg. Från farmor & farfar kommer den gamla fina original 60-talsskänken och en sköön kökssoffa.




Köket med Tidaholm skåp från IKEA. Husqvarna/Elektrolux vitvaror från tretti.se, barstolar från JYSK, China Black granitskivor från Öjebyns stenhuggeri, lampa med plats för värmeljus från Servera.

Slabang & Falukorv

Kanske inte det smartaste sättet att inleda det nya året med. Det var ju tänkt jag skulle fylla på med vetekli, groddar och smaskiga smoothisar. Är inte riktigt där ännu. Finns fortfarande en bit julskinka kvar i kylen och jag kan ju inte ensam stoppa i mig alla praliner i chokladaskarna. Så det blir att bida sin tid lite längre. Det är inte särskilt svårt att hitta nya ursäkter.

Dagen har varit konstig. Är helt slut och det känns som att jag varit igång varenda sekund, vilket ju inte är riktigt sant. Vaknade halv tio av telefonen som ringde och farmor berättade att farfar låg på sjukhus. Förhoppningsvis inget allvarligt men jag åkte ut till farmor och gjorde henne lite sällskap. En mycket lugn och skön förmiddag med andra ord. Väl tillbaka i stan skjutsade vi lilleman till sin mammavecka och vi satte oss på Storhedens kafè och pustade ut med...just det... en slabang. Gott gottigottgott. Shoppade lite kläder och handlade lite mat. Sen var jag så slut som jag bara kan känna mig halv fem på eftermiddag utan middag eller ens mellanmål, jag körde med andra ord störtlopp utför sockertoppens brant.

Nu är jag sakta på väg upp igen för backen efter banan & kex i bubblet och grekiskt hopplock till middag. Det är med andra ord bara att sätta sig och färdigställa rapporten som nog borde varit inne redan idag. Men i morgon går säkert oxå bra!

Håll tummarna för att lugnet håller i sig! :-)



Mumsig slabang från café TREND

Jakten på solen

Natten har varit kort. Blir så när man vänt på dygnet totalt. Vi låg i sängen och surfade och tittade på svtplay ända fram till småtimmarna. Vi vaknade av att lilleman kräktes i sängen halv sju. Då hade jag sovit mindre än fyra timmar. Perfekt sätt att vända tillbaka dygnet på. Fast det kändes iallafall som mitt i natten. Bryggde kaffe och slog på morgon tv. J la sig i lillemans säng, och lilleman låg bredvid mig och tittade på sin DVD.

Ganska lugnt och skönt sätt att vända tillbaka dygnet på, istället för att vänta till fredag då det skall upp och jobbas i ottan.

Och inte nog med det, jag var ju dessutom vaken för att jaga solen i hopp om att se mitt livs första solförmörkelse. Det var kallt. Och jag såg inget särskilt. Men lite mystiskt kändes det ändå när man väntar sig en soluppgång och får se mörket komma krypande...



Soluppgång och solförmörkelse över Bottenviken 9.45 den 4 januari 2011

Lite hastigt och (o)lustigt.

Det är inte synd om mig. Det är bara lite stressigt. Som vanligt. Jag som inte skulle stressa i år. Har t.o.m. övat mig i mindfullness med hjälp av Ola Schenströms dagliga övningar. Jag reflekterade över mina fem sinnesintryck när jag tuggande malde i mig knäckemackan med smör på till frukost. Det knastrade och killade lite på tungan. Det smakade kryddigt, salt och smörigt. Det var gott. Jag lät kaffet ligga kvar i gommen innan jag svalde.

För att sedan glömma bort allting igen. Köra i rondeller på storheden och svära åt långsamma chaufförer framför som fegar i korsningar. Öppna fel kuvert med kortkoder, så jag fick med mig sambons kod till mitt kort. Gick mycket dåligt att betala då. Vek av i sista sekunden till Expert istället för till Elgiganten för att köpa en ny kamera. I ett år har jag hoppats att den gamla skall dyka upp. På Expert gick det inte att efterregistrera en premiecheck och dra medmera kortet, vilka jag såklart inte hade med mig. J får åka tillbaka senare. Och hörlurar fanns det väldigt dåligt utbud av både på Expert och Elgiganten, där jag till slut ändå hamnade. Hittade inte bilen på parkeringen. Går runt som en höna och trycker på den digitala nyckeln som gör att strålkastarna blinkar till och man kanske upptäcker var man ställt den. Men jag är väl inte snabb nog att vända på huvudet 360 grader för att se var någonstans det blinkar och lyser.

Åkte hem istället. Pratandes i telefon som vanligt. Med J som får lugna mina nerver lite. Med mamma för att lugna det dåliga samvetet över uteblivet jullovsbesök.

Sista stoppet var på Preem för att köpa cocacola till kräksjuka bonus. Som förövrigt verkar rätt pigg för tillfället när har mycket fokuserat koncenterar sig på julklappsspelet på PS3.

Nu har jag kastat i mig en pizzabit utan att reflektera över smaken det minsta, bara att prosciutton verkade lite sur... eller nåt. Men den smaken överföll mig oavsiktligt.

Nu börja och färdigställa rapporten från helvetet som ska vara mer än klar innan sista kursträffen nästa vecka.

Jag vill bara äta bullar och dricka kaffe i lugn och ro. Inte som laddning inför en 12 timmars skrivarresa där första station heter skrivkramp.

Men nej. Det är inte synd om mig. Bara lite stressigt.


Torrbulla från Preem. Bulla som bulla. Det mesta i bullväg funkar idag.

Mat i kvadrat

Lagat mat i sträck ända sedan förra året. Konstigt hur fort jag lessnar på saker och ting. Hela hösten har jag längtat efter att ligga i soffan, se på tv, äta hemlagat och göra INGENTING. Precis som vi har det nu. I dagarna tre har det lagats mat. Okej, på nyårsafton blev det kanske lite väl överdrivet då jag stod i pyjamas och kockade hela dagen. Gratinerad hummer, plankstek, hjortronbakelse med glass och varm hjortronsylt (som ett par av gästerna hade med sig) Laxtårta med räkor och löjrom till vickning. Kanske inte så konstigt att man liksom fick laga-mat-kontot fullt på en gång.

I går efter lång och kall promenad bakade jag pizza med prosciutto och mozarella, glass och maräng till efterrätt. Idag hade vi gäster och lagade grisgryta med ädelostsås.

Men jag är inte heller sugen på de två föregående veckornas matsedlar. De innehöll julmat sju dagar innan jul. Gröt, mimosasallad, leverpastej och skinka i mängder. För att efter själva julaftonen ersättas med ostfondue (juldagen), hämtpizza med x-tra ost (annandagen), fajitas med fettdrypande pommes och smältost på den lokala pizzerian (dagen efter annandagen), Mcdonaldshamburgare (2 dagar efter annandagen), tisdag blev vi bortbjudna på helyllemiddag bestående av älgstek och potatisgratäng, trots fulla magar avslutade vi kvällen med räkmackor och Astrakan cider. De två dagarna innan nyårsaftonen är glömda och begravda. Ingen i hela familjen minns vad som inmundigades. Konstigt värre.

Nu är jag med andra ord fetare än jag var innan. Mättare, slöare och tyngre. Hur ska detta gå? Varför ska varenda jäkla januari börja på det här sättet? Ut och jogga i iskalla vintermörkret? Nä jag hatar att jogga, man riktigt känner hur fettet hoppar upp och ner på låren. Iskallt och ont. Magen har sett bättre dagar.

Det är inte ens gott längre.
Fram för lite grönt. Och fräscht. Skulle behöva en personlig mat&motions coach. Men jag skulle vara snäll mot mig själv i år. Och måste faktiskt erkänna att jag tycker det känns helt ok att vara storlek större. Det är mest när solstolen kallar och kläderna åker av. När man svettas framför stora speglar på gymet eller när man fullt påklädd ska knyta skorna. Det är mest då jag hellre hade varit träningsfreak med ätstörningar.

För att vara normal, mittemellan och lagom. Det är ju inte alldeles helt lätt.
Men man gör som sagt så gott man kan. :-)

Välkommen 2011 :-)

Nytt år. Nya mål. Nya vägar att gå. Näää... jag hoppas att det nya året blir ett lugnt år utan större förändringar. Utan flyttar. Utan uppbrott. Utan stress. Siktar på lite lugn och ro efter världens mest hektiska höst. Harmoni och kärlek, som jag vet finns alldeles nära. Fast att vi har mycket kvar med huset så välkomnar jag det. Hoppas även jag får över (...jag menar TAR MIG) lite tid för att träna, vara ute och andas, LÄSA, lyssna på bra musik, sova gott, skratta, älska och älskas av nära och kära.

Kram på er! Och hoppas ni också har en fin nyårsdag!



Älsklingarna intar någon slags frukost-lunch vid köksbordet