Nu tar jobbet för stor plats igen. För mycket tid. Fast jag tränat både löpning, rodd och styrka vägrar tankarna släppa. Tusen frågor. Varför är det si varför är det så? Vill ha svar vill förstå. Det är så jag funkar. På gott och ont. Kanske hade hon rätt min kollega som sa att det fackliga tar för mycket energi. Rätt men ändå inte. Det tar för mycket tankar men utan det hade varit omöjligt för mig att nöja mig med. Jaha så är det tack för det. Vill förstå för att acceptera. Just nu förstår jag ingenting.
Det stod två polisbilar och en ambulans mittemot vårt hus i eftermiddag. Undrar vad som hänt. Om någon farit illa. Så lite man vet så nära inpå. Sen funderade jag lite på om man skulle passat som polis. Hur kan man veta det om man inte provat. Hur kan man veta något alls om någon annan utan att ha varit där sett det någon annan sett känt en annans känslor och tänkt dens tankar. Puh många funderingar på en och samma gång.
Nu ska jag vila för natten.
Ps vi rev altanen i helgen! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar