Att lämna ut sig. Till ingen alls och till hela världen. Det är ju "kul" att blogga emellanåt. Jag får vara lite amatörkrönikör. Eller vad man nu vill skriva om. Och någon läser ju det jag skriver. Varför vet jag inte? Om det är ett plus eller minus vet jag inte heller. Samtidigt kommer Jante och knackar på axeln. -du ska inte tro att du är nåt...typ.
Att läsa bloggar istället för att fastna i diverse tv såpor är ett enkelt val. Känner igen mig betydligt mer i någon av blogspot.com alla kanaler, än i sammanlagt alla såpor och dokusåpor jag någonsin sett. Att känna igen sig och drömma sig bort är väl det vi gör om kvällarna framför tv, dator, vävstol eller vad vi nu ägnar oss åt. Kanske som ett monster i WOW? Men jag läser ändå hellre andra medmänniskors mer eller mindre kända bloggar. För det är iaf lite mer på riktigt än WOW monstret. Och så får man tycka vad man vill, att undertecknad är lika knäpp som puckona på tv, eller som en själv.... Man FÅR gotta sig i andra människors lycka eller olycka. Precis som på tv. Man BLIR avundsjuk. Och man uppskattar sitt eget. Det är kul :-)
Privata bloggar är ändå bisarra.
Bisarr var oxå dagens utstyrsel, nylonstrumpor och Lundhags kängor.... Kanske mode en dag?
.JPG)
1 kommentar:
häftig kombination och passar bra i vårt klimat ...om man är lite härdad..eller bara har en kort väg....puss
Skicka en kommentar