Joggade till gymet men när jag väl kom dit så funkade inte mitt passerkort så jag joggade hem igen och letade upp ett annat som inte heller fungerade visade det sig (tog cykeln tillbaka om någon undrar). Efter typ tionde försöket öppnades låset och jag kunde gå in och köra en timmes ben. Nu känner man sig starkare än på länge. Men nej, det kommer naturligtvis inte att hålla i sig utan det lär jag ju få jobba för. Har inte några direkta planer, men det är bara att ge sig in i diverse pulshöjande aktiviteter så ordnar det väl sig antar jag.
Förra veckan är jag då riktigt nöjd med. Skidor ok mycket långsamt och endast för njutningens skull i skogen bägge helgdagar). Tisdag promenad, det var som att jag var en michellingubbe på rikt och jag orkade inte ens gå på trottoaren för där var det inte ordentligt plogat så jag gick mitt på vägen och flåsade medan väninnan gick bredvid. Onsdag efter middagen (okej det inleddes redan före middagen) låg jag under en filt i soffan och rensade pralinaskarna sedan jul i rask takt, när det plötsligt slog mig att jag skulle bege mig ut i skidspåret. Sagt och gjort 10 minuter senare stakade jag iväg i det kalla januarimörkret i tyvärr riktigt kassa spår. Torsdag blev det 40 långder i badhuset och fredag ändrades träningsplanerna till att ägna sig till matlagning ist. OCH en promenad med käresta till Coop för godispåfyllnad. Igår 8km skidåkning och nu idag styrketräning. Ja med andra ord får man lov att ge sig en klapp på axeln. Härligt Lisa! Humöret uppe även nästa vecka kanske? ;-) Vi säger så!
P.s. Broderskap från söndagsmiddag hos svärmor med de lallande brorsorna.
