En dag i taget

Hittade ett gammalt inlägg från i höstas som aldrig blev publicerat. Så nu fick det åka iväg till era skärmar. Det var såklart om lilla guldklimpen Fialotta. Själv ligger man på soffan och jäser bokstavligt talat! Egentligen borde man varit superaktiv på bloggen med tanke på att jag de senaste sju månaderna mest bara legat och vilat. Men inte ens det har jag tagit mig för. 

Idag blev det iaf en promenad med Fia kopplad. Det känns säkrast så när det inte finns en chans i världen att jag skulle kunna jaga ikapp henne om det vore nödvändigt. Sen har man jäst på soffan och vispat ihop en pannkakslunch. Helgluncher är bedrövliga och jävulens påfund. Sätter liksom en käpp i hjulet för hela dagen..... Idag lyckades man ändå! :-)

Det händer massor och ändå känns det som ingenting. Väntar man på en ny människa så snurrar det mesta av ens tankar kring det och så.... Vill inte skriva så mycket om det här och då tar det liksom stopp. Men det känns faktiskt oxå skönt. 

Fia version 2 ;-)

Hon växer så stensättande knakar. Väger 13kg och de 25 matkorvarna vi köpte för ett tag sedan är slut snart. 

Hon är busig och trött omvartannat. Är så glad att vi köpt henne trots att hon inte vill ngt annat än att sussa under sängen och inte I sängen med matte. 

Om dagarna är hon med grannen som hon tycker så mycket om och som tycker så mycket om henne. 

Vi har spårat två gånger nu. Surströmming på bälingeberget och i fredags la vi blodspår. Det går bra tror jag, men jag ska köpa en lite längre lina.